Det främsta problemet för personer som lider av borderline är deras emotionella instabilitet och svårigheten att reglera sina känslor. De känslomässiga problemen resulterar vanligtvis i svårigheter att bete sig på ett fungerande sätt, vilket i sin tur leder till relationsproblem och svårigheter att behålla en stabil självkänsla.
Patienter med Borderline-personlighetsstörning har stor samsjuklighet - de är för det mesta allvarligt deprimerade och lider ofta av andra psykiska problem som posttraumatisk stresstörning, social fobi, ätstörningar, tvångssyndrom och panikångest. Deras liv präglas av desperation. De blir lätt missförstådda och uppfattas som besvärliga och manipulativa av sin omgivning.
Statistik visar att 10-20% av alla borderlinepatienter dör som ett resultat av självmord. Risken ökar ytterligare när andra diagnoser uppträder hos samma patient, som till exempel borderline-störning och ADHD.
Den som lider av borderline-störning behöver ett starkt kontaktnät runt sig för att ge stöd. Detta är dock inte det lättaste, eftersom personen ofta har stora svårigheter i nära relationer, vilket sätter stor press på de närstående som ofta blir drabbade av/indragna i personens sinnesstämning, utåtagerande och destruktiva beteende.
Wikipedia har yttrat sig.
Jag som har denna diagnos sätter mig inte emot det som Wikipedia står för, men jag håller inte heller med på alla punkter.
Dock så är jag tillräckligt klar i knoppen för att förstå att beskrivningen är inte INDIVIDUELL, utan det är beskrivning över hela diagnosen.
Jag har svårigheter att hantera mina känslor, oftast hanteras det i samband med ilska. Mitt förhållande är friskt men min sambo får däremot stå ut med en väldigt massa pga mina problem att hantera känslor. Först idag har jag förstått hur mycket han har stått ut med/ och kommer att få stå ut med.
Social fobi får jag i grupper där jag ej känner någon, jag får tom fullständig panik och vill antingen: A. Supa mig redlöst full så känslorna försvinner B. bli erbjuden några piller som gör att min ångest försvinner C. försvinna därifrån och komma till en trygg plats, OMGÅENDE.
Jag har aldrig tidigare ansett att jag har problem som inte andra har, och egentligen så anser jag inte det nu heller. Du behöver inte ha borderline för att få panik i ett sällskap där du inte känner dig bekväm?
Men det jag funderar över är om andra känner precis som jag gör och agerar därefter? Eller om känslan bara är densamma men de lyckas stöta bort den sociala fobin?
Jag kan inte stöta bort känslan, jag måste använda mig utav antingen A,B eller C.
Klockan är mycket nu så jag får uppdatera senare, efter lite sömn....
Natti natt
----Ma
Det jag motsätter mig är att de drar alla med en Borderline-diagnos över en kant och skriver att så är man, så reagerar man, så känner man. Det finns lika många olika problem som det finns personer med den diagnosen.
SvaraRaderaJo, jag instämmer. Det är likaså med ADHD, man måste följa en viss "mall" för att ha en diagnos. Vilket enligt mig absolut inte stämmer.
RaderaLäste även någon annanstans att de med Borderline har lättare tendens att bli våldsamma. hmm...